Anna hade en pojkvän

MilkRiver är en del av LongMilkRiver. Det är en konstig sjö, ty den rinner ut vid kvarnen i Mölnbo, när man väl kunde tänka sig att den skulle ha sitt utlopp dryga en mil söderut. Men så är det. Ungefär på en tredjedel från norr, där Nysundsbron ger oss möjligheter att åka bekvämt till stugområdet på östra sidan, går ett smalt sund några hundra meter, det är MilkRiver. Vid änden av sundet utvidgas det och ser ut som en lagun från Moffas fönster. En mörk kväll när dimmorna dansade över vattnet i lagunen tyckte Moffa att han kunde se en stor roddbåt, en sådan som man brukade ro stora mjölkflaskor i till mejerit längst in i kanalen från Lillsjön. Men han kunde inte se någon som rodde och därför gick han ut och ställde sig på bryggan för att se bättre. Just när han kom ut på bryggan ändrade båten kursen och när båten visade sin bredsida mot honom såg han en liten späd varelse som med nöd och näppe orkade hålla de klumpiga årorna ovanför vattnet. När båten gled in i vassen i badviken, där Ulriks lada ligger, hoppade den lilla människan ur båten och då kunde han se att det var en flicka. Var det Anna i Oxviken tro? Anna som hade en kär vän som hette Johannis. Den här sommaren hade han fått många varsel och därför var det inte konstigt att han ändå gav sig iväg med ungarna som naturligtrvis var sugna på äventyr. http://Orrlot.blogspot.com/ .

Anna i Oxviken

Nu är klockan tio, vi bör vara däruppe före tolv när månen är full. Jag vägrar, sa Messias! Jag orkar inte, sa Moffa, jag har så ont i höften, förresten tror jag inte ett dyft av det där, men gå ni om ni vågar. Den "SvarteSatan" sträckte på sig och gjorde sig klar att visa vägen i mörkret. Ja riktigt mörkt var det ju inte, eftersom solen sken på månen och månen sken på stigen upp till tjärnen som en gång varit en sjö. Så kom man så igång i alla fall, och Moffa gick sist och Satan först. Klockan var nu halv tolv och Kapten Persson läste högt ur det åldriga dokumentet. Här står det om en flicka som bodde på andra sidan sjön i ett torp som idag bara är en grund, hon hette Anna och var kär i en gosse som bodde på andra sidan Stegsjön, på Hölösidan om gränsen som går intill Svarta Putten. Anna gick aldrig i skolan fast hon var född 1842 och den allmänna skolplikten kom just detta år, men hon var ofta hos Ulrik i Dalen, här nere där våra stugor ligger tätt packade vid sjön. Hos Ulrik fick hon lära sig räkna och skriva ty han var en bildad man som rest långt i unga år. Han blev visst en ivrig hyllare av Allah och Muhammed. Ulrik kom från en rik familj men hade gjort sig omöjlig hemmavid.