Anna i Oxviken

Nu är klockan tio, vi bör vara däruppe före tolv när månen är full. Jag vägrar, sa Messias! Jag orkar inte, sa Moffa, jag har så ont i höften, förresten tror jag inte ett dyft av det där, men gå ni om ni vågar. Den "SvarteSatan" sträckte på sig och gjorde sig klar att visa vägen i mörkret. Ja riktigt mörkt var det ju inte, eftersom solen sken på månen och månen sken på stigen upp till tjärnen som en gång varit en sjö. Så kom man så igång i alla fall, och Moffa gick sist och Satan först. Klockan var nu halv tolv och Kapten Persson läste högt ur det åldriga dokumentet. Här står det om en flicka som bodde på andra sidan sjön i ett torp som idag bara är en grund, hon hette Anna och var kär i en gosse som bodde på andra sidan Stegsjön, på Hölösidan om gränsen som går intill Svarta Putten. Anna gick aldrig i skolan fast hon var född 1842 och den allmänna skolplikten kom just detta år, men hon var ofta hos Ulrik i Dalen, här nere där våra stugor ligger tätt packade vid sjön. Hos Ulrik fick hon lära sig räkna och skriva ty han var en bildad man som rest långt i unga år. Han blev visst en ivrig hyllare av Allah och Muhammed. Ulrik kom från en rik familj men hade gjort sig omöjlig hemmavid.